Nej, vi satt inte så nära. Men det var en gammal dröm som uppfylldes. Tack vare sonen Daniel fick jag äntligen se Kris Kristofferson live.

För uppåt femti år sen satt vi i radikala vänstergänget lindrigt nyktra och jämförde Kristoffersons version av Me and Bobby McGee med Janis Joplins. Då anade jag inte att dom två även för en tid var ett par. Ett osannolikt par…

Båda har följt mig genom åren. Janis dog tragiskt och kom så att ingå i den ryktbara 27-klubben. Men Kris har fortsatt att rada upp hitlåtar som sjungits av dom allra största.

Själv har han funnits mer i bakgrunden. Men kan alltså vid åtti ensam fylla Cirkus. Och till största delen ensam med sin gitarr stående genomföra ett över två timmar långt program. I början var rösten förvånansvärt fräsch och han spelade även flera fina munspelssolon. Men mot slutet blev rösten rostigare, och trots långa taktfasta applåder blev det inga extranummer.

Men tack Kris för allt du har skapat genom årtionden!

https://www.youtube.com/watch?v=ahpIirW0svY